Oj! Bloggen har legat i dvala. Men här är vi nu - eller här är Harry! Han föddes när solen gick upp den 9 augusti och det var kärlek vid första ögonkastet. Kan en pojke vara så vacker tänkte vi? Astrid undrade mest om mammas foglossningar gått över och om hon i så fall kunde bli buren nu? Men också storasysterkärleken har växt. Nu är ju det lilla knytet rätt så kul. Han skrattar och gurglar, gungar sig själv i babysittern och försöker, försöker ta tag i leksaker som hålls framför honom. Och stillsammare kille har vi aldrig mött. Den gossen rubbar man inte i första taget. Han är positiv till allt! Mamma mådde tyvärr inte så bra den första tiden så vi gick över från amning till flaska och nu mår alla äntligen väldigt bra.
Idag, strax innan vi lussade för pappa D rullade Harry för första gången över från rygg till mage. Sen bestämde Astrid att vi skiter i luciasången och så drog vi "Ja må han leva" istället!